AmorfatiTrips

Tennessee har en befolkning om 7 miljoner människor av de 330 miljoner som bor i USA (2022). Delstatens huvudstad sedan 1843 och största stad är Nashville med 690 000 invånare. Memphis kommer på andra plats i Tennessee med en befolkning om 633 000 invånare och därefter följer fyra städer med färre än 200 000 invånare.

• Once in a Lifetime
• Att resa till, från och inom Memphis
• Downtown Memphis
• Beale Street – Home of the Blues
• B.B. King – The King of the Blues
• Elvis Presley – The King of Rock’n’Roll
• Graceland
• Sun Studio

Once in a Lifetime

Vi kom till Memphis efter att ha besökt Dallas för att uppleva en total solförmörkelse, The Great North American Eclipse, som skulle passera över Dallas den 8 april 2024. Inget mer på resan var planerat från början, men när vi ändå var i Dallas ville vi även besöka Southfork Ranch, som är känd från 1980-talets TV-serie Dallas. Vi valde därefter att besöka Memphis och här njöt vi av musikbarerna längs Beale Street och självklart blev det även ett besök på Elvis Presleys Graceland samt på Sun Studio. Sen fortsatte vi till Nashville för att lyssna på countrymusik och upptäckte en härlig stad och då speciellt Broadway, Nashvilles partygalna huvudgata. Vår musikresa, som det visade sig bli, fortsatte till historiska New Orleans där vi fick njuta av jazz längs Bourbon Street i hus från den koloniala tiden samt en tur med en hjulångare på Mississippifloden och en alligatortur med svävare i träsket. Innan vi åkte tillbaka hem till Sverige hann vi med Hockey Hall of Fame i Toronto och avslutade med den mäktiga skönheten vid Niagarafallen. Helt klart blev det 17 intensiva dagar och en ”Once in a Lifetime” resa 😎

Att resa till, från och inom Memphis

Memphis internationella flygplats, som även har inrikesflyg, ligger drygt en mil sydost om centrala Memphis. Hit kom vi i april 2024 med Southwest Airlines från vår första destination, Dallas. Flygplatsen är även knutpunkt för FedEx, inom USA och internationellt, och efter Hong Kong den näststörsta flygplatsen i världen för fraktflyg. I södra ändan av flygplatsen finns 164th Airlift Wing, en del av Tenneesses och USA:s flygförsvar.

Om man ska resa norrut till Chicago eller söderut till New Orleans kan man ta ett Amtrak-tåg, däremot finns inga järnvägsspår från Memphis som går i öst-västlig riktning. Som alltid i USA finns det flera highways i alla väderstreck och från Memphis fortsatte vi österut till Nashville med en Greyhound buss. Vi hade tänkt oss en sån där klassisk buss man har sett på bild, men det var en enkel landsvägsbuss, så det var tydligen bättre förr😉 Vår resa gick bra men det var värre för en annan som vi såg på vägen dit, hoppas det blev ett bra slut på den resan…

Om man ser till att boka ett hotell inom promenadavstånd från Beale Street, Home of the Blues, kommer man att klara sig med ett par bra promenadskor för att se sevärdheterna i Downtown Memphis. MATA heter kollektivtrafiken i Memphis och i stadskärnan finns tre spårvagnslinjer med charmiga gamla renoverade vagnar och de har även busstrafik. Vanliga taxibilarna har nästan helt försvunnit från stadsbilden, så för lite längre sträckor kan man istället beställa en Uber, vilket vi gjorde när vi skulle besöka Elvis Presleys Graceland.

Downtown Memphis

Så långt sydväst ut man kan komma i Tennessee och intill Mississippifloden bildades Memphis 1819 och fick sitt namn efter staden med samma namn vid Nilen i Egypten. Memphis har brett ut sig på den sydligaste av fyra kullar, som kallas för Chickasaw Bluffs (Chickasaw kullarna) efter ursprungsfolket som bodde här före européernas ankomst. På den avlånga ön Mud Island som ligger i floden intill Memphis fanns från 1959 stadens flygplats innan den stängdes 11 år senare.

När man går mot den norra delen av Downtown kommer man till Memphis Pyramid. Där inne finns hotell, restauranger, shopping, en konstgjord vildmark med levande djur samt högst upp utsikt över Memphis och Mississippifloden. Vi var endast en heldag i Memphis och prioriterade att besöka Beale Street, Graceland och Sun Studio. Därför hann vi inte med Memphis Pyramid den här gången, men då har vi en anledning att komma tillbaka 😉

Vi bodde på ett La Quinta hotell i närheten av AutoZone Park som är hemmaplan för baseballaget Memphis Redbirds, ett farmarlag till MLB-laget St Louis Cardinals. Hotellet ligger endast några kvarter ifrån Main Street och Beale Street samt FedExForum där man kan se Memphis Grizzlies spela NBA-basket eller njuta av konserter och andra evenemang.

Huvudgatan i Downtown Memphis heter såklart Main Street, fördelad på North och South beroende på vilken sida av Madison Avenue man står på. På Main Street går en av spårvagnslinjerna och flera sevärdheter i Memphis finns längs gatan.

På den södra delen av Main Street finns Orpheum Theatre, som är kulturminnesmärkt sedan 1977 och har en musikscen för en publik om 2 300 personer. Byggnaden stod klar 1928, på samma plats som Grand Opera House hade stått på sedan 1890, men som redan 1923 brann ner till grunden. I början av 1900-talet gick man till Majestic för att se på biofilm, men det gällde att man visste var man skulle mötas. Ett tag fanns det upp till åtta olika Majestic biografer och trots att man numrerade dom hjälpte det inte då två av dom hette No1 och två hette No2. Den Majestic som finns kvar på South Main Street är numera en grillrestaurang, Majestic Grille, i en bibehållen storslagen gammal biolokal med bioduk som visar gamla svartvita filmer medan man äter.

Lite längre bort på South Main Street finns anspråkslösa Green Beetle, som är den äldsta baren i Memphis. Musikgatan i Memphis heter Beale Street men en staty över blueslegendaren Bobby ”Blue” Bland står i korsningen South Main Street och Dr Martin Luther King Jr Avenue.

Om man tar sig till södra delen av South Main Street kommer man till en mörkare del av Memphis historia. Vid korsningen till E Butler Avenue fanns Lorraine Motel som på 1960-talet tog emot icke-vita gäster. Därför bodde Martin Luther King Jr här när han den 4 april 1968 sköts till döds på motellets loftgång av en lönnmördare från en intilliggande byggnad. Motellet är kulturminnesmärkt och sedan 1991 även en del av Memphis medborgarrättsmuseum. Vi hann inte hit på vårt korta besök i staden men det står kvar på vår bucketlist.

Ett kvarter bort finns ett minnesmärke av Memphis massakern, ett rasupplopp i början av maj 1866. En vit mobb mördade 46 afro-amerikaner, ännu fler skadades och rånades, 5 kvinnor våldtogs samt ca 100 av deras hus, skolor och kyrkor brändes ner. När den federala arméen kom till Memphis lugnande det ner sig, men ingen blev nånsin åtalad för det blodiga upploppet.

Från Orpheum Theatre och norrut på Main Street får staden mer av en storstadskänsla än i den södra delen. Här ser man därför lite annan arkitektur med flervåningshus och andra högre byggnader. Lincoln America Tower stod klart 1924 och Falls Building från 1910 som ligger lite närmare Mississippifloden är båda kulturminnesmärkta och intill dessa byggnader finns Court Square Park. Intill Hotel Napoleon står Sterick Building, som stod klar 1930 men övergavs bara 50 år senare. Efter att nu ha stått övergiven i drygt 40 år är det tänkt att byggnaden ska renoveras, så vi håller tummarna för det.

Beale Street – Home of the Blues

Beale Street kom till i början av 1840-talet och fick sitt namn några år senare efter Edward Fitzgerald Beale, en hjälte i kriget mot Mexiko 1846-48. Han var även den som 1857 tog fram en nybyggarväg från Arkansas västerut till Kalifornien och som senare skulle bli den legendariska US Route 66. Memphis och Beale Street har sedan tidigt 1900-tal betytt mycket för ett stort antal musiker och musiken har betytt mycket för staden. Bland musiker som är födda i eller som bodde i Memphisområdet vid sin död finns namn som Aretha Franklin, Bobby ”Blue” Bland, Elvis Presley, Isaac Hayes och Justin Timberlake. Längs Beale Street ligger musikbarerna tätt och man kan gå utanför och lyssna. Snart hittar man den musik och ljudnivå som man vill njuta av och det finns allt från högljudd bluesrock till pianobarer.

B.B. King – The King of the Blues

BB King föddes 1925 på ett bomullsplantage i Mississippi där hans föräldrar arbetade och som tonårig kom han själv att arbeta med att rensa bomull. Han hade sjungit och spelat gospel i kyrkan och kom 1946 till Memphis som 20-åring för att bli bluesgitarrist. Han var med och startade bandet the Beale Streeters i slutet av 1940-talet och strax efter det slog de igenom. Under hela sin karriär älskade BB King att turnera och han hade ungefär 300 konserter per år med 342 spelningar som toppnotering 1956. När BB King 2015 lämnade jordelivet förevigade Memphis honom, som tack för allt vad han hade betytt för staden och bluesmusiken, genom att döpa om en gata i Downtown till BB King Boulevard.

På en spelning i Twist, Arkansas, hade två män börjat slåss och de råkade även välta en tunna som man eldade i för att värma lokalen. Det började brinna och alla blev tvungna att fly ut därifrån, men BB King sprang tillbaka in i lågorna för att rädda sin gitarr som han hade glömt i uppståndelsen. Det sägs att de två männen i hans publik hade börjat bråka om en kvinna. När BB King hörde det kallade han därefter sin gitarr för Lucille, som var namnet på kvinnan ifråga. En av hans mest älskade låtar har samma namn och låttexten berättar om hans kärlek till sin gitarr och om händelsen den kvällen.

Elvis Presley – The King of Rock’n’Roll

Elvis Presleys föräldrar hade haft ekonomiska svårigheter och hade även tvingats ge upp sitt lilla hus i Tupelo, som Elvis pappa Vernon hade byggt strax innan Elvis skulle födas 1935. Därefter hade de bott på olika platser i delstaten Mississippi. Till slut kom de till Memphis 1948 i hopp om att få en ny start i livet och hitta arbete och en plats att bo. Inte ens i sina vildaste fantasier hade de kunnat drömma om att deras son bara 9 år senare skulle köpa en herrgård med plats för hela familjen och sina farföräldrar. Sedan 1972 har US Route 51 från Memphis till Graceland och vidare till Mississippis delstatsgräns fått sitt namn efter kungen av Rock’n’Roll, Elvis Presley Boulevard. På Beale Street finns en staty av Elvis Presley som ger en känsla av hur han sjöng och spelade i en av barerna på Beale Street på 1950-talet tills någon sa: Kungen har lämnat byggnaden.

Graceland

Graceland fick sitt namn redan i slutet av 1800-talet efter markägaren Stephen C Toofs dotter Grace och han kallade sin lantgård för Graceland Farms. Grace ärvde lantgården 1894 och efter sin död var det systern och därefter systerdottern, som båda hette Ruth, som ärvde gården. Det var systerdottern som 1939 byggde herrgården, som vi ser idag, och hon lät den behålla namnet Graceland. 1952 skilde sig Ruth från sin make och fem år senare sålde hon Graceland till en 22-årig yngling. Den ynglingen hade tidigare bott öster om Memphis men blivit tvungen att flytta därifrån. Grannarna tyckte det var så besvärligt med alla fans och journalister som sökte sig till hans hus. Ruth övertog den bostaden som delbetalning för Graceland och ynglingen var givetvis Elvis Presley.

Elvis köpte Graceland i mars 1957 och byggde ut baksidan av herrgården samt muren runt egendomen. Här bodde han fram till sin död 16 augusti 1977 och pappa Vernon förvaltade Graceland fram till sin död 1979. Då tog Elvis exfru Priscilla över innan dottern Lisa Marie skulle få ärva Graceland. Priscilla insåg snart att de årliga driftskostnaderna inklusive skatter höll på att tvinga fram en försäljning av Graceland. Därför började hon göra efterforskningar om andra kända hus som gjorts om till museum för att på det viset generera intäkter. I juni 1982 kunde man öppna upp Graceland för att visa upp herrgården och en del av det som Elvis hade samlat på sig. Det blev en succé direkt och numera har Graceland samt museet Elvis Presley’s Memphis på andra sidan landsvägen årligen över en halv miljon besökare.

Vi hade ingen aning om att vi skulle besöka Graceland när vi bokade vår resa till Dallas, Texas. Efter att ha googlat runt på vad som finns att se i de mellersta delarna av södra USA insåg vi att Memphis med Graceland och countrystaden Nashville var inom lämpligt avstånd. Det var en sjuk känsla att helt plötsligt stå där utanför ingången till Graceland och vi måste nypa oss i armen flera gånger, är det sant 😮😮??

Vi valde att göra en egen tour genom Graceland och museerna, utan vare sig guide eller hörlurar med audio guide och vi var fullt nöjda med det. Ingången till Graceland är vid Elvis Presley’s Memphis på den västra sidan om Elvis Presley Boulevard. Därifrån måste man bli skjutsad över till östra sidan av landsvägen där själva egendomen Graceland finns. Vi var på besök i april och väntade nästan en timme trots att vi hade bokat in en tid. Då kan man bara undra hur det kan vara med väntetid under högsäsong 😱??

Det nedre våningsplanet av herrgården med bland annat kök, matrum och vardagrum får man se liksom källarvåningen och byggnader på baksidan av huset. Det övre våningsplanet är inte tillgängligt för turister och där uppe finns bland annat badrummet där Elvis hittades vid sin död. Elvis hade under sin uppväxt hört kända artister spela vid det vita pianot på Ellis Auditorium och när det blev till salu, just som han hade köpt Graceland, var det självklart att köpa det. Pianot såldes 1976 och nuvarande ägaren som har en pianoaffär har valt att visa upp pianot på Graceland. Visst hade vi förväntat oss att huvudbyggnaden skulle vara större och mäktigare än den var i verkligheten, men starstruck var vi definitivt.

En trappa ner från köket kommer man till ett grönmurrigt rum, som från början var husets garage. Hawaii var en favoritplats för Elvis och han ville återskapa en del av den tropiska känslan i det rummet. The Den, som Elvis kallade rummet efter att ha gjort om det, är mer känt som the Jungle Room och skulle väl idag kallas för en ”man cave”. Ett inbyggt vattenfall vid ena väggen är avstängt sedan länge då det har skapat en del problem med vattenläckor. Under julen 1971 skedde även en kortslutning bakom den väggen och startade en brand som hotade hela byggnaden. Det var det bästa som hände den julen, lär Elvis ha sagt, och tre månader senare skilde sig han och Priscilla Presley. 1976, året innan Elvis dog, lät han göra om rummet till en inspelningsstudio och merparten av hans två sista skivor spelades in här.

När man fortsätter till den riktiga källarvåningen går man nerför en spegeltrappa 👀 som leder ner till Yellow Room (Gula rummet). President Lyndon Johnson hade tre TV-apparater bredvid varandra vilket insprirerade Elvis till att göra likadant för att se tre amerikanska fotbollsmatcher samtidigt. Här satt man i gula soffor med marinblå kuddar och hämtade nåt att dricka i en gul bar. Rummet intill har en mycket pråligare inredning och där står ett biljardbord. Det sägs att en person alltid fick vinna biljardspel vid det bordet, gissa vilken dålig förlorare det var?

På herrgårdens baksida finns en vit byggnad, Smokehouse, som Elvis på 60-talet gjorde om till en skjutbana och det har även använts som förråd. Elvis pappa Vernon använde det som kontor, från vilket han skötte ekonomin åt Elvis, men där kunde han även rimma och röka kött. Längre bort finns häststallar och man kan faktiskt även boka in en ridtur på Graceland.

I en del av herrgården finns ett ofantligt antal tavlor och bilder från Elvis familjehistoria både från tiden före som på Graceland. Elvis var intresserad av skjutvapen och en stor beundrare av polisyrket så här finns även polismärken av tyg som han fått från olika polisdistrikt runt om i USA samt vapen som han ägde. Han dekorerade även om herrgården ett antal gånger och här finns en röd soffa som han köpte 1974 när han lät vardagsrummet och matsalen gå i rött.

Elvis var från tidigt 1970-tal en såpass hängiven racketball spelare att han lät bygga en egen rackethall. Det fanns även en relaxdel med skinnsoffor där man kunde njuta av musik och spela flipper. Om man ville koppla av utomhus fanns en kort promenad därifrån en njurformad pool med solstolar. Bortanför poolen hade Elvis inrett en meditativt plats, Meditation Garden, där han kunde sitta och fundera över livets stora och små frågor.

Elvis Presley föddes den 8 januari 1935 och en halvtimme före honom hade hans tvillingbror Jesse Garon Presley fötts, men han dog i samband med förlossningen. Föräldrarna Gladys och Vernon visste inte att de väntade tvillingar. Därför måste det ha varit en fullständig chock efter att först ha upplevt en fruktansvärd sorg och därefter miraklet med Elvis. Familjen Presley var fattig och bodde i Tupelo i delstaten Mississippi där Vernon hade byggt ett litet hus, ett så kallat Shotgun House, året innan Elvis föddes. De tvingades flytta ut när de inte kunde betala tillbaka lånet på 180 dollar för att bygga huset. Under 13 år bodde de på olika platser i delstaten Mississippi innan familjen slutligen flyttade till Memphis.

Jesse blev uppkallad efter Elvis farfar som var en våldsam drinkare och som familjen Presley tog avstånd från efter att farmor Minnie Mae skilde sig från honom. Jesse Garon ligger begravd i Tupelo, men Elvis såg till att hans tvillingbror åtminstone hade en minnessten i Meditation Garden i Graceland. Elvis hade designat trädgården som en meditativ plats där han kunde sitta och fundera över livets stora och små frågor. En av dessa frågor som han sägs ha funderat på var varför han hade överlevt födelsen och inte Jesse.

Elvis mamma Gladys dog i augusti 1958 medan han gjorde militärtjänst i dåvarande Västtyskland. Hon begravdes på Forest Hill Cemetery i Memphis och ett marmorkors med Jesus och två änglar vakade över hennes grav. När Elvis dog begravdes han på samma begravningsplats, men i ett mausoleum, och dit flyttades även Gladys kropp. En kort tid efter begravningen försökte tre män stjäla Elvis kropp, förmodligen för att pressa familjen på pengar i utbyte mot att lämna tillbaka kroppen.

Stöldförsöket misslyckades och efter det flyttades båda kropparna och marmorkorset till Meditation Garden. Där ligger Elvis nu begravd med sin närmaste familj, mamma Gladys, pappa Vernon, farmor Minnie Mae, dottern Lisa Marie och hennes son Benjamin Keough. Även Priscilla Presley har begärt att, när den dagen är kommen, att bli begravd intill Lisa Marie.

På den västra sidan av Elvis Presley Boulevard fanns sedan 1960-talet ett shoppingcentrum vars butiker efter Elvis död fylldes med inofficiella Elvisprylar. Efter succéen med Graceland bestämde man sig för att året efter, 1983, att köpa hela köpcentrat. 1984 flyttade man Elvis jetplan ”Lisa Marie” till platsen där den står idag och redan då hälsade man den miljonte besökaren välkommen till Graceland. 1985 öppnade man butiker som sålde officiella Elvisprylar, hotell samt restauranger och tre år senare öppnades bilmuseet.

2017 öppnades Elvis Presley’s Memphis med Presley Motors Museum, The Entertainer Career Museum, souvenirbutik, restauranger och mycket mer. Elvis: The Entertainer Career Museum visar upp en hel del av alla scenkläder, skivutmärkelser, smycken och andra accessoarer som gjorde Elvis till en unik musikartist.

Colonel Tom Parker var Elvis manager sedan 1956 och hade en betydande roll i att Elvis kunde slå igenom och bli den musikartist han blev. Två år senare var det dags för militärtjänst i dåvarande Västtyskland och för att Elvis inte skulle bli bortglömd spelade man in fem singlar som kunde släppas ut medan han var borta. När han kom hem 1960 hade Tom Parker kommit fram till att Elvis skulle spela in film och tjäna stora Hollywood-dollars på filmduken. Därför såg han till att Elvis skulle spela in i snitt tre filmer fram till 1967 vilket gav stora intänkter de första åren, men höll sämre manus och längtan efter konsertpubliken höll på att kväva Elvis de sista åren.

1968 kom Elvis tillbaka till musikscenen i en TV-show som blev den mest sedda i TV-historien och som sågs av 42% av USA:s TV-publik. Därefter följde ett stort antal konserter fram till 1972 innan förfallet började, främst genom dåliga matvanor och drogmissbruk, som ledde till hans död 1977.

Elvis hade ett stort bilintresse och köpte hundratals bilar under sin livstid och många gav han bort till familj, vänner och andra personer som stod honom nära. Därför är det fullt förståeligt att man har gjort ett bilmuseum, Presley Motors, och trots att det sägs att han gav bort 200 Cadillacs fanns några kvar där hemma.

Sun Studio

Vi avslutade vår resa i Memphis med ett besök där Elvis Presleys och rock’n’roll historien började: Sun Studio eller Memphis Recording Service som det hette då. Om man går från Memphis längs Union Avenue mot Sun Studio kommer man att passera ett ganska slitet industriområde. Trots det kan man stanna upp och ta en titt på de fantasifulla väggmålningar som finns på ett antal fasader innan man kommer fram till Sun Studio. Den som kallas för ”With Love from Memphis” är utformat som ett vykort och finns vid en parkeringsplats mot slutet av Monroe Avenue.

I januari 1950 öppnade Sam Phillips sin musikstudio under namnet Memphis Recording Service här på 706 Union Avenue. Det som sägs vara den första inspelade rock’n’roll låten, ”Rocket 88” av Jackie Brenston, spelades in i musikstudion. Låten blev en riktig hit och bidrog till att Sam i februari 1952 kunde öppna ett eget skivbolag i samma byggnad, Sun Records. Han hade kvar musikstudion i lokalen fram till när hans framgångar krävde en mer modern och större musikstudio. Därför startade han 1960 Sam Phillips Recordings Service några kvarter bort och i slutet av 1960-talet tog hans söner över musikstudion, som än idag ägs av familjen. Skivbolaget blev kvar i hans ägo fram till 1969 när det köptes upp av Mercury Records.

Trots att det hade gått nästan 100 år sedan det amerikanska inbördeskriget slutade och man avskaffade slaveriet var USA fortfarande fruktansvärt segregerat i mitten av 1950-talet. Vissa hävdar som exempel att ”Rocket 88” inte är den första rock’n’roll låten utan rhythm and blues då den spelas av afro-amerikaner. Sam älskade rhythm and blues och ville nå ut med den musiken till USA:s vita befolkning.

Tanken var därför att vem som helst kunde komma in och för en mindre ersättning spela in en singelskiva. Som exempel hörde Sam Phillips på radio en kvintett afro-amerikaner som kallade sig för the Prisonaires, då de satt i fängelse i Nashville. Han bjöd in dom till studion och omgivna av beväpnade vakter spelade man in ”Just Walkin’ in the Rain”. Låten blev en skivsuccé som kvällstidningen Memphis Press-Scimitar skrev om i juli 1953 och det sägs att Elvis Presley läste den artikeln.

Sam Phillips hade haft Ike Turner som talangscout för att hitta afro-amerikanska musiker och spelat in skivor med Howlin’ Wolf, Bobby ”Blue” Bland, BB King och många andra. Sam Phillips hade många gånger sagt till sin assistent Marion Keisker ”Om jag kunde hitta en vit man som hade n****ljudet och n****känslan, skulle jag kunna tjäna en miljard dollar”.

I augusti 1953 klev Elvis in genom dörren till Sun Records och ville spela in en singelskiva till sin mamma som födelsedagspresent. Sam var inte där så det var Marion som tog emot honom och som ställde dom klassiska frågorna. Marion: ”Vilken typ av sångare är du?” Elvis svarade: ”Jag sjunger allt möjligt” Marion igen: ”Vem låter du som?” Elvis: ”Jag låter som ingen annan”.

Elvis spelade in singeln till sin mamma och på inbjudan av Sam även en annan singel i januari 1954, sammanlagt fyra ballader, utan nån succé. Sam kände ändå på sig att Elvis hade nåt speciellt och i juli 1954 bjöd han in en gitarrist och en kontrabasist att spela med Elvis. De spelade och sjöng i flera timmar utan att hitta rätt och det blev sen kväll när man tänkte avsluta och gå hem.

Då plockar Elvis upp sin gitarr och börjar spela Arthur Crudups åtta år gamla ”That’s All Right” och de båda andra stämmer in med sina instrument. När Sam hör det soundet förstår han att nu har han hittat det han sökt efter och den inspelningen samt det som följde därefter är rock’n’roll historia.

Efter succén med Elvis Presley kom många vita artister till musikstudion. Exempelvis kom Carl Perkins en decemberkväll 1956 för att spela med Jerry Lee Lewis vid pianot. Samma kväll kom även Elvis och Johnny Cash till lokalen och de båda stämde in i musiken. Då såg Sam chansen till lite publicitet och ringde kvällstidningen som skrev en klassisk artikel om ”Million Dollar Quartet”. Det spontana jammet med 46 låtar spelades även in av musikteknikern, så den kvällen blev förevigad förutom på skiva finns den numera även på Spotify.

Hur mycket Sam än ville kunde han aldrig behålla sin stjärnor då han inte ville ändra sin relativt småskaliga verksamhet till en stor distributionskanal som de stora skivbolagen hade. Han sålde verksamheten 1969 till Mercury Records, som flyttade verksamheten till Nashville och sålde huset. Därefter var det en rörfirma och en reservdelsfirma som huserade i byggnaden på 706 Union Avenue, som under nästan 20 år föll i glömska.

1987 köptes lokalen av Gary Hardy, en lokal musiker, som väckte liv i musikhistorien genom att skapa Sun Studio, som tar emot musiknostalgiker på dagtid och musiker som vill spela in musik på kvällstid. Man får inte gå runt själv utan måste ha en guidad tur och det är begränsat antal som kommer med under dagen. Vi hade inte bokat i förväg, men hängde på låset i god tid innan Sun Studio öppnade. Några bokade grupper gick före oss och vi hade kanske bara tur som kom med på en guidad tur i tid innan vår buss skulle ta oss vidare till Nashville.

Först får man komma in i den kombinerade caféreceptionen med souvenirshop innan det kommer en guide och hämtar upp en grupp för en 45-minuterstur. I shopen finns förutom officiella Sun Studio-souvenirer en hel del minnen om musiklegendarer som har varit här och skapat musikhistoria och missa inte barstolarna, fake, men ändå en kul detalj.

Trots att vi fick vänta en knapp timme på vår tur med guiden var det värt varenda minut. Först fick vi se en del av den utrustning som man hade för att spela in den musik på 1950- och 60-talet samt bilder på många av de musiker som spelat in skivor i studion.

Här finns även WHBQs radiorum, som 2013 hämtades från det övergivna Hotel Chisca, från vilket Dewey ”Daddy-O” Phillips (inte släkt med Sam) sände sin populära radioshow ”Red, Hot and Blue”. Om han inte gillade en skiva hade han som sin grej att kasta skivan i golvet så att den gick sönder och inte kunde spelas i hans studio igen. När han spelade upp Elvis singel ”That’s All Right” första gången fick han så många samtal om den låten att han fick spela om den ett dussintal gånger samma kväll. Till slut ringde han även upp Elvis och bad honom komma till studion för en live intervju.

Till sist tog guiden ut oss till själva musikstudion där man spelat in så många bra låtar och som lever upp på kvällstid när alla turister har gått hem. Att man som omusikalisk musikälskare även fick låtsas vara Elvis Presley och hålla i en likadan mikrofon som han hade gjorde det till en oförglömlig dag på Sun Studio.